ǀGuia i ge ǂkhî ǀaokhoen xa ge ǁanhe hâ i.
Iam estis feliĉa familio.
ǁÎn ge tātsē ge ǃkham ūgu tama hâ i. ǁÎn ge ǁîn îra oms tsî ǃhanab ǃnâ gere hui.
Ili neniam interbatalis. Ili helpis siajn gepatrojn hejme kaj kampe.
Xawen ge a ǂkhāsa, ǀaes ǀgūse ǀhurusa.
Sed ili ne rajtis proksimiĝi al fajro.
ǁÎn ge ǃoes ǃnâ ǀgui sîsenna dī ǁkha, ǁîn ǂnuruǁuib ǃkha kurusa xui-ao!
Ili ĉiam devis nokte fari sian laboron. Ĉar ili estis faritaj el vakso.
Xaweb ge ǀgui axaba sores ǃnâ ǂoasa gere kaise ǁkhore.
Sed unu el la knaboj sopiris eliri en la sunlumon.
ǀGui tsēb ge nē ǁkhoreba kaise ge kai,xaweb ge ǃgâsakha xa ge ǃkhâihe.
Iun tagon la sopiro estis tro forta. Liaj fratoj avertis lin…
Xawe ge kaise ǃonkhao! ǁÎb ge nē ǀgamsa sores xa ge tsuni.
Sed jam estis tro malfrue! Li fluidiĝis pro la varmega suno.
ǃGâsab ta tsunibe ǀgaus xakha ge ǂnuruǁuib ǀkha kurusa ǃgâsakha ge ǃoa.
La vaksinfanoj tiel malĝojis vidi sian fraton forfandiĝi.
Xawe kha ge ǀawehe ūhâ. ǁÎkha ge narus tsuni hâ ǂnuruǁnuib dis ǀkha anisa ge kuru.
Sed ili faris planon. Ili formis la fandiĝintan vakson kaj kreis birdon.
ǁÎkha ge ani ǃgâsaroba ǀgapi ǃhommi ai ge ǃapa-u.
Ili transportis sian birdo-fraton supren al alta monto.
Sores ra ǁhai khamib ge ǁnae rase ǁgoas ǃnâb ǃnâ ra ǁkhanabē.
Kaj kiam la suno leviĝis, li forflugis kantante en la matenlumo.